På uppvaket var vi i en timme kanske. Hon hade ont, var trött. Hon skrek och sov om vartannat. De gav henne morfin och jag ammade så gott det gick. Sen sa mammahjärtat att hon nog är rätt hungrig mest. Vi fick komma till hjärtdagvården igen. Agnes åt en stor flaska och somnade i vagnen. Hon sov mest. Klockan var efter kl 14 och jag satt i ett rum och väntade. Väntade på att tiden skulle gå, på att få komma till avdelningen där vi skulle sova över natten. 

Här kände jag att det hade varit skönt att vara två. Jag ville inte lämna henne, om vi hade varit två hade vi kunnat turas om. Köpa med fika, gå på toa, hämta luft. Prata och fördriva tiden. Agnes var knappt vaken.

Sen efter fyra timmars väntan fick vi komma till avdelningen. Vi fick ett stort rum, plats för fyra patienter. Men ingen var där och vi fick vara ensamma. 

Avdelningen stod för Agnes mat, hon fick en barnmatsburk. Jag värmde upp min låda färdigmat i pentryt. Hon åt lite av sin mat, mest av min. Hon gillar inte puréer längre så mycket :) 

Hon var lite piggare så jag tog henne till dagrummet där hon fick leka lite. Dagrummet ligger mitt emellan två avdelingar, den ena var vi på och den andra var för barn som bor länge där. Jag fick en glimt av deras dörrar. De var målade och olika barns namn stod på dörrarna. Stackars barn. Det var barn med cancer, jag såg att den avdelingen låg där. Så det kädes så konstigt allting. En del av mig var lättad över Agnes, en del lyckligt lättad över att vi hade "så lätt", en del av mig tyckte synd om dessa barn. Såg ett litet barn med cancer, det borde inte finnas. Jag längtade hem så det värkte och kände mig ensam.

Sen sov vi i en varsin säng på rummet.

 

Dagen efter var det dags för kontroll och undersökning, denna gång var det bara ultraljud och röntgen (hon var ledsen idag med, men det gick mycket bättre nu).

Hennes ductus är stängd, det är en liten glipa kvar. Den får Karlstad hålla koll på. De sa att den kommer växa in. Ductus var såpass stor så det blev så.

Jag hade läst i journalen kvällen innan att en hjärtklaff inte öppnades ordentligt och att det misstänktes ett pfo. Pfo betyder hål mellan kamrarna. 

Nu när ductus var lagat så öppnades klaffen normalt, den hade tidigare varit påverkad av flödet från ductus. Men ja, det finns ett hål mellan kamrarna. Men det får hon leva med, det var så litet så de gör inget åt det. Hon kan leva normalt ändå. Sen blev hon utskriven.