Det här har inget med bröllop att göra.

 

På torsdagen var vi iväg till bvc med vår sex månader gamla bebis Agnes, gladast i stan. Det var bra, allt utom en sak. När läkaren lyssnade på hennes hjärta kom ett bekymmersamt uttryck i ansiktet fram. Hon bad oss lägga Agnes på skötbordet och så lyssnade hon igen. Hon sa att hon hörde blåsljud på hjärtat, men hon ville ha ett andra uttlåtande och hämtade en annan läkare. Han lyssnade han med. Så sa han "ja, den här är ingen tvekan, det här måste vidare". 

Ok. Blåsljud är jättevanligt, jag vet. Speciellt på bebisar. Men de sa att hjärtat även slog fort, fortare än det ska. De frågade om hon haft blåsljud förut, nej, det har hon inte. Vet inte vad det betyder?

De sa att de skickade en remiss till barnkliniken i Karlstad. Att de skrev att det önskades en tid så snabbt som möjligt. Det låter inte bra. Hela tiden tyckte jag de såg bekymrade ut. De sa att vi inte ska oroa oss, men deras ansikten sa något annat. Sen var det inget mer med det, vi ska bara ha koll på om hon slutar äta eller blir slö.

 

Men det finns två saker till som gör mig bekymrad. Vi har reagerat på att Agnes blir väldigt svettig när hon äter, håret blir verkligen blött. Det har inte alltid varit så, utan sen ca två månader tillbaka. Enligt Google är det i kombination med blåsljud och hjärtklappning tecken på hjärtfel.

En annan grej är rutinultraljudet vi gjorde i v 19-20. Personen som utförde ultraljudet gick igenom alla bebisens organ och kroppsdelar, allt såg bra ut. Men så stannade hon upp vid hjärtat. Hon tittade på det i olika vinklar, det tog några minuter. När vi var på samma ultraljud med äldre dottern tog det inte alls lång tid. Men nu tog det säkert över fem minuter, hon sa inte ett ljud. Hon ändrade färg på skärmen för att lättare se hjärtat och hyr blodet pumpades ut. Jag blev orolig och frågade vad hon tittade efter. Jag minns inte riktigt vad hon sa, men det var något om att hon blev osäker, det var något som såg fel ut. Men sen sa hon att det pumpade blod som det skulle, så det var nog ingen fara. Jag förlitade mig på det och tänkte inte mer på det. Förrän nu.

 

Jag har ju märkt att Agnes hjärta slår fort och hårt, att det inte känts som med Matilda (ni vet, när man har en hand på bröstet och magen när de sitter i ens knä). Varför har jag inte hört av mig? Så dumt!

 

Nej, det kanske inte är nån fara, oftast är det ingenting. Men det är jobbigt och jag är jätteorolig!

Folk vet inte detta, men jag lider av mycket ångest och har mycket katastroftankar. Jag mår rätt dåligt ärligt talat. Jag har en fasad utåt att allt är bra och jag är glad. Men folk vet inte. Den här situationen gör det inte bättre. Jag är livrädd att hennes hjärta ska sluta slå, bara sådär. Hon får inte dö. Hon måste vara frisk! Min lilla bebis.